A low life in high heels

Den här dagen har till 99% bestått av tårar och missförstånd. Inte så konstigt egentligen. Det är ju efter allt otursdagen, fredag den 13:e. Jag hade ingen aning om det förrän mamma upplyste mig alldeles nyss. Och det förklarar ju hela min dag...

Det började med att min lärare anklaga mig för att ha fuskat på prov vilket jag själv klart inte gjort. Dock trodde hon inte på mig när jag nekade! Så jag fick göra om hela skitet och jag blev riktigt förbannad. När hon rättade det insåg hon hur fel hon hade haft hela tiden och tog tillbaka sin anklagelse med en ursäkt. Redan här var min dag förstörd och mitt humör också för den delen! Anywaaay... När jag väl slutat skolan och trott att jag ska ta bussen hem visar det sig att jag är pank och det slutar med att jag får ta mig en halvtimmes promenad hem i minusgrader och med trötta ben. I och för sig är det bra med motion men hur kul är det när man är helt slut efter en jobbig skoldag?

Det kunde knappast bli värre än så - trodde jag i alla fall. Men, tro det eller ej, dagen blev värre. Jag fick ett samtal av Nenad och blev (först) jätteglad tills jag märkte att han INTE var så glad. Då fattade jag direkt att det inte kunde vara något bra. Vi pratade en stund och bestämde att jag skulle komma till honom så att vi kunde prata och möjligtvis reda ut saker. Hela vägen dit var jag spänd och nervös för vad som skulle hända. När jag kom dit satte vi oss i köket för att prata. Han frågade om jag fortfarande hade känslor för honom eller om det bara var av en vana. Alltså vårt förhållande. Jag svarade inte ens på frågan för det var det dummaste jag hört någonsin! Han började sen babbla om hur han kände och vad han ville osv. Vår konversation höll på i flera timmar och till slut blev jag så känslig att jag började gråta. Jag ville att han skulle trösta och hålla om mig. Men istället såg han det som ett bra läge att göra slut. Har inget mer att säga. Eller jo, fuck fredag den 13:e!