A low life in high heels

Vi startar dagen med Winnerbäck och en av hans finaste texter. Och jag önskar nästan att jag vore heartbroken så jag kunde gråta en skvätt.

"Du har så lätt att stampa sönder, när du väl fått in en fot
Det är så lätt att kasta kärlek där den vackert tas emot
Men det är inte lika lätt att vara såld på nån som inte går att nå
Det är snart en vecka sen du ringde, så jag börjar nog förstå

Du kan så vackert sätta ord till alltihop när vi är två
Du har ett sätt att bara glömma, när problemen tränger på
Ett sätt att gömma mig för stormen, när du vill och när du kan
Ett sätt att glömma mig i regnet; som om lilla jag försvann

Du har så svårt att säga om jag ens betyder nåt för dig
Jag räcker inte fram
Men, du har så svårt att vara ensam
så du går till lilla mig
Men en dag försvinner jag ur dina ögon, som en svår och jobbig grej

Jag kan känna mig bekväm i dina ögon, när du ler
Men du kan säga nåt så beskt att allt blir kaos och uppochner
Jag tror inte du förstår allt som du säger om det vackra i misär
Du har fått sol i dina ögon och har aldrig varit där

Det vankas höst och du får ofelbart nåt underligt i din blick
Det är så lätt att genomskåda dina spel och dina trick
Nu faller mörkret över stan, och du går runt och sparkar löv
Som att vinka åt en blind och som att skrika åt en döv

Jag har så svårt att veta om jag ens betyder nåt för dig
Du spelar nåt slags spel
Och det kan så lätt bli mitt fel
när du ser på lilla mig
Och en dag försvinner jag ur dina ögon, som en svår och jobbig grej

Du älskar bara rött, och leker vacker romantik
Det är så lätt att haka på, det är sån lockande mystik
Men en dag är allting preskriberat och en del av din lyrik

Jag har så svårt att balansera mellan trygghet och panik
Det går ett hjärtligt litet tag, sen tillhör jag ett slag för sig;
ett slag till intet dömt
Ja, snart är allt i tystnad bortglömt
Stackars dumma lilla mig

Ja, en dag försvinner jag ur dina ögon, som en svår och jobbig grej"