A low life in high heels

Idag fick jag mitt studiebidrag av mamma och gissa om jag inte smällt mer än hälften av pengarna på kläder redan? Åhh. Jag är helt jävla hopplös... Har ångest nu. Men vad fan, man måste få unna sig "någon gång" eller hur?

Försökte köra den repliken när jag pratade med mamma i telefon för en stund sen, hon blev ju inte så särskilt glad när hon fick höra allt jag köpt med mig hem. Så den funkade inte utan det slutade med att hon blev så arg så att hon la på luren i örat på mig. Ooops. En aning irriterad mamma kan man lugnt säga va?

Jag förstår henne samtidigt eftersom hon vill att jag ska klara av att bo själv sen när jag flyttat hemmifrån och att det ska gå bra för mig etc. Och det hoppas jag också att det gör (bortsett från ekonomin då som förmodligen aldrig kommer bli bättre än så här)! Menmen.. Man kan inte vara bäst i allt.